Betaniaförsamlingens historik

Något ur församlingens historia 1932 - 2012

Något nytt bryter fram
Från Rudskoga reste 1922, en kvinna till ett vilohem i Lillån norr om Örebro. Hon var sjuklig, led av astma och dåligt hjärta och bodde hos sin gamle far i Grunnebacka. På vilohemmet kom Augusta, som kvinnan hette, i kontakt med baptister och en sorts troende som kallades pingstvänner.
Hon vistades en tid på vilohemmet i Lillån där hon fick nya krafter och nytt mod. Efter att hon kommit hem till Rudskoga och sin far i Grunnebacka, kom några ”systrar” , Anna Andersson och Debora Björk, från Lillån och hälsade på Augusta. Vi tror att dessa var de första pingstvännerna i Rudskoga.
Stugmöten
Nu startade man med stugmöten, tog in bockar och plankor att sitta på och många fick uppleva frälsning. I ett möte där det var packat med folk i alla rum och även trappan upp till övervåningen, talade Anna som nu fått namnet ”Pingst-Anna”. Hon talade om frälsning och andedop och sa att ”utan andedopets välsignelse var vi stela som spett”. När hon slutat tala mötte Gud henne så hon fick tala i tungor med uttydning. Men folket blev så rädda att de hoppade över plankorna de satt på för att komma ut men där i farstun var fullt med folk och det blev väldig trångt.
En kvinna, Hildur, berättar att hon ville bjuda Anna Andersson och Debora Björk på kaffe men hade bara lite mjöl när hon bakade bullarna. Men hon fick uppleva ett ”brödunder”, bullarna räckte i flera dagar.
Flera kom på besök i Rudskoga och vittnade och sjöng på stugmötena, det var många som fick uppleva Guds ingripande och väckelsen spreds vidare i bygden. Allt som hände under början av 20-talets väckelse i Rudskoga skedde i missionsförsamlingen och det blev lite delade meningar om vad som hände i bygden. Stugmötena och vad som hände där var vad folk talade om.
Väckelsen går vidare
Den nya väckelsen spred sig runt sjön Skagern, Viktor Olsson från Skagersvik, kom och predikade i missionsförsamlingen och många fick uppleva frälsning på hans möten. I Skagersvik bildades Betaniaförsamlingen 1929 och Rudskoga och Melltorp blev utposter. Evangelisterna Josef Larsson och Eberhard Eriksson kom till församlingen i Skagersvik och en av dom bosatte sig med familjen i Rudskoga och Labacka.
Från Rudskoga döptes 11 personer nu i Skagersvik men redan 1926 hade 16 ungdomar från Rudskoga döpts i Vallsjöbol. Bland gamla och unga troende spreds nu andedopets upplevelse som en eld över bygden runt Skagern. Man hade regelbundna möten på många platser och fanns ingen predikant, läste man predikan som stod i Evangeli Härold och bad tillsammans.
Betaniaförsamlingen i Rudskoga bildades.
Enligt protokoll den 4 sept. i Betaniaförsamlingen i Skagersvik beviljades man utträde för att bilda egen församling.
Man var söndagen den 30 oktober 1932, samlade hos Anna och Karl Andersson i Väglösa där beslutet togs att bilda församling i Rudskoga och Karl Andersson blev Betaniaförsamlingens förste föreståndare.
I församlingens första årsberättelse av verksamhetsåret 1932, läser vi att vid ingången av året hade man 39 medl. 4 hade kommit på flyttningbetyg, 5 hade blivit döpta, 1 hade flyttat och 1 hade lämnat, nu var medlemsantalet 46. ”För allt är vi pliktiga tacka Herren” skriver Karl Andersson.
Församlingens första styrelse bestod av Karl Andersson föreståndare, Theodor Andersson diakon, Petrus Pettersson kassör och Simon Pettersson sekreterare.
Pastorer och tjänare
Till hjälp i verksamheten kom ofta Svea och Einar Jonsson från Sjötorp, under de första åren. Andra som under de första åren kom till hjälp och tjänade i Betaniaförsamlingen var Albert Barth från Frykerud, Olov Thuresson från Holmedal och Erik Gren. Henry Främberg, (1933 – 1936) Hulda Åsberg, (1937) Elof Mattson, (1937 – 1941) Per A Nilsson, (1942 – 1945) Olof och Dagny Samuelsson, (1945 – 1948) Agnes Aman och Stina Brew, (1947 – 1949) Yngve Karlsson, (1950) Asta och Stig Mattsson (1950 – 1955) A.O. Stenberg (1956 – 1960) Stig Hagman (1960 – 1961) Gideon Magnusson (1961 – 1963) Artur Hansson (1963 – 1967) Erik Pettersson (1968 – 1974) Anna-Mattis Englund och Margareta Jonsén (1975 – 1976) Uno Gustafsson (1978 – 1979) Jonny Edorsson (1979 – 1983) Emil Forsberg (1983 – 1986) Göran Karlsson (1987) Församlingen har sedan inte haft någon fast predikant eller evangelist utan fortsatt sin verksamhet med sporadiska besök.
Missions- och hjälpverksamhet
Betaniaförsamlingen har under åren varit engagerad i Pingströrelsens gemensamma organ som tidningen Dagen,
LP-verksamheten, TV Inter, IBRA radio, Pingstförsamlingarnas
Skol- och Kursverksamhet (PSK) en stiftelse som driver Pingströrelsens folkhögskolor, m.m.
Betaniaförsamlingen har också under alla år varit engagerad i missionsarbetet utanför Sveriges gränser.
Församlingens första missionär var Haldis Zetterqvist som arbetade i Kina. Sedan följde underhåll för Zelma och Simon Pettersson i Belgiska Kongo och Rwanda. Rakel Isaksson,
Britta och Uno Gustafsson som arbetade i Tanzania.
Under många år har församlingen varit med i arbetet i Bolivia och barnbyn Vida Nueva i Quillacollo genom Boliviavännernas Insamlingsstiftelse. På Sri Lanka och "Hannas Hjälpverksamhet", som genom fadderverksamhet och gåvor driver Barnhem och katastrofhjälp.
I Tanzania och Puge Bibelskola, dels genom understöd till de missionärer som arbetat där och sedan skolan överlämnats till den nationella pingstsamfundet, stöds skolans verksamhet med bidrag till skolans driftsbudget.
Församlingen ansvarar för insamlingsverksamheten Burundi-hjälpen, en gemensam satsning som startades av Kyrkorna i Rudskoga i sept. 2009, för de återvändande flyktingarna i Burundi. Detta som svar på ett brev, ett nödrop om hjälp från Mugara-församlingen i Burundi.
På senare år har Betania även gått in i ansvaret för Tabitafonden som hjälper föräldralösa barn, i Tanzania, där föräldrarna dött i AIDs.
Betaniaförsamlingen har tagit Jesus sista ord till sina lärjungar till sig där han gav dem - och indirekt oss - uppdraget att sprida budskapet om honom till alla folk.
”Matt. 28:19-20 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”
Klicka på bilden för stor bild
Karl och Anna Andersson, Väglösa
Väglösa där församlingen bildades
Dop i sjön Skagrn
Betaniakapellet stod klart 1937
Betania på insidan 1937
Zelma & Simon Pettersson, Birgitta och Lars-Martin
Hanna Larsson
Rakel Isaksson
Uno och Britta Gustafsson, Jeanette, Glenn och Pether
Familjen Jonny Edorsson, Åke Erlandsson och Tage Pettersson
Jonny Edorsson döper 4 ungdomar
Karl Andersson
Agnes Aman
Stig Hagman
Artur Hansson
Gideon Magnusson
Erik Pettersson
Uno Gustafsson
Jonny Edorsson
Emil Forsberg
Till Betaniaförsamlingens
50-årshögtid författade Arvid Andersson, boende i Eriksbol, en text till melodin: ”Ett stilla barnahjärta”.
Arvid Andersson tjänade församlingen som organist i många år.
Arvid Andersson
Vi återger texten här och ändrar ”femti” till ”åtti åren”.
Ja, nu de åtti åren,
Ja, nu de åtti åren,
vi äntligt hunnit har
oss Herren varit trofast
och lett oss med sin stav.
Om ofta genom mörker
och prövningar det gått
oss Herren varit trofast
och hjälpt i stort och smått.

Om ofta genom öknen
du gått på brännhet sand
Dig Herren lett så trofast
med stark och mäktig hand
Du kom till Horebs källa
och vatten dricka fått
Han mättat oss med manna
det dyra livets ord.

Så håll då ut i trohet
och bida än en tid
Ty snart så är den slutad
all jordelivets strid.
Ja snart så får du flytta
från jordens jämmerdal
Och evigt får du vara
i Himlens sköna sal.
Textförfattare:
Arvid Andersson, Eriksbol

Profetia

" ....ska förminskas tills endast några få återstår, då skall Jag komma, säger HERREN ... och de som då finns kvar ska stå häpna och se vad Jag (HERREN) gör...."
fritt citerat ur en profetia till församlingen, meddelad i slutet av 1960-talet.